I måndags kväll small det till i ryggen. Satt i soffan och skulle ändra lägge och sträcka mig efter kaffekoppen. Fastnade i en rörelse, så jävla ont. Frida är i vardagsrummet. Ber henne hämta Annika, som kommer. Annika fattar vad som hänt och ringer 112. Vilket jag först tyckte var helt onödigt. Tänkte att vi skulle lösa detta själv typ.
Det tog ganska lång tid innan ambulansen kom. Innan de kom hann jag inse att jag behöver deras hjälp. Hade så himla ont att jag blev illamående och kräkte. Mina ben och rygg krampade och jag hyperventulerade så mycket pga smärtan att jag hade stickningar i ansiktet och blev yr som om jag åkt virvelvinden på tivoli. Inte kul. Hur mycket jag / vi försökte att flytta mig gick det inte. Efter en hel mardröm så kom hjälpen.
De fick upp mig och gav mig smärtstillande och en himla massa råd, vad göra de närmsta dagarna. Som att jag skall vila aktivt. Vad nu det ska betyda?
Jag tolkade det som att vara i rörelse och inte ligga på sofflocket. Så sagt och gjort jag tog mig till jobbet i går. Hade viktigt möte som jag inte ville missa om så jag skulle krypa ditt. Tänkte att jag nog skulle fixa att jobba oxå. Fast där fick jag bita i det sura äpplet. Efter sätt par timmar fick Frida komma och hämta mig. Så nu är jag hemma och har aktiv vila.
Ett annat råd var att jag inte skulle ligga i en mjuk säng. Så herr blad lade typ en dörr i sängen med liggunderlag över. Fatta vad hårt. Får träsmak i både rumpa och rygg. Vem sover bra då? Ja inte jag inte. Men men men det som inte dödar en härdar en som ordspråket jag använder en hel del just i år.
I dag onsdag stannar jag hemma självmant, men mina planer är att jag ska till jobb i morgon.
Kan härmed oxå berätta att detta med ryggskott det skiter jag i fortsättningen. Det får de personerna som kan ta det fortsätt med att ta, för jag tänker inte ha det fler gånger.