De hade turen eller oturen att kunna åka då vi igentligen skulle ha åkt. När jag tänker på att det skulle kunna vara vi alla som skulle ha åkt hem idag känner jag å vad skönt att så stanna ca sex dagar till. Det kommer att bli tomt utan dem, nu är vi inte längre 19st. Bara 17.
Idag hade vi lovat Frida att vi skulle vara hemma på hotellet och njuta vid poolen. Vilket inte alla i fam tyckte var bra. Hugo har två gånger frågat om det är säkert att vi åker till havet imorgon? Vilker jag oxå vill. Dock ska jag säga att jag är inte så himla glad för att bada i poolen det går, brist på annat. Här poserar Sigge med det berömda L ett vid hakan. Kusin Cajsa har lät honom detta.
1 kommentar:
De där L:et kännet jag igen...
Skicka en kommentar