Idag är det åtta år sedan som det tragiska hände. Vad vill jag då säga med det?Jo det är viktigt att man är glad för det man har och njuter av livet. Varför är många människor så himla gnälliga och aldrig nöjda?? Och när något inte är ok så kan man säga till på ett trevligt sätt och inte snäsa.
Tänker ge ett ex. När vi på jobbet var iväg på internat i Ystad, så var två av deltagarna laktosintoleranta. Den ena tjejen var jätte sur att det inte var framtaget någon laktosfri smoodie (vet intehur det stavas) till dem. så hon säger till personalen på ett rätt så irriterat sätt
-varför har ni inte tänkt på oss nu igen? Ibland blir jag så himla trött på en del.
Tänk vad lätt det hade varit att säga typ -ursäkta, men skulle du kunna fixa en ..... till oss. (eller något i den stillen) Så himla mycket trevligare. Eller hur?
Vi vet inte vad som händer i morgon. Bemöt andra som du vill bli bemött.
4 kommentarer:
Man får ofta tillbaka vad man ger... Om man är otrevlig så är folk otrevliga tillbaka. Man vet ju själv hur man funkar. Om någon är go mot en så får man så mycket större lust att vara trevlig och ge mer av sig själv tillbaka. 11 september är en dag som man inte glömmer i första taget men som samtidigt ger anledning till eftertanke hur vi är & behandlar våra medmänniskor. Kramar...
Det räcker för att ha vårt jobb så vet man att man bör ta vara på varje dag. Samtidigt är vi inte mer än människor och man kan inte gå och tänka på allt ont i världen. Människan fungerar inte så utan det är bara när det blir tungt och jobbigt som vi tänker "carpe diem" Tyvärr är det så och jag tror det är ganska mänskligt, men visst, med tanke på våra patienter som har det jobbigt och vi har en del som inte kommer att överleva denna höst så undrar jag vad för rättvisa det finns i livet!!!???
Rättvist är inte livet på många punkter. Vilket är skrämande, det våra "barn" på jobb går igenom önskar man att ingen skulle behöva genomlida.
Men forskning pågår och en dag kanske
Jag gnäller,Du gnäller, Alla gnäller ibland...så är det bara...men det viktiga är väl att vi inte fastnar i offerkoftan utan försöker se till att ha den på oss max en timme i taget ;)
Skicka en kommentar