När jag varit och hämta Elin på simhopp, körde vi för att tanka bilen. Mitt på vägen "sprang" / virvlade en liten ankunge runt. Som tur var körde varken jag eller efterföljande bilar på den. Stannade och sprang tillbaka och tog hand om ungen. Elin och jag letade efter en "mamma" eller flera ungar, men ingen fanns. Körde hem och ringde lite samtal och fick tips på att göra. Så vi körde till en damm som ligger nära platsen och satte ut ungen där. För enligt Kent så är det bästa att göra.
Så nu känns det som om man gjort något för ett litet liv. På bilden håller Elin i ankan.
5 kommentarer:
Åh så gullig :) Hoppas mamman hittar den :)
ja det hoppas jag med.
Hoppas verkligen att den hittar sin mamma, stackars liten. Vilken tur för dig att det inte var en hund!!!!!
Till annette
hade vait en hundvalp så hade Elin fått göra all kontakt med själva hunden. Jag hade gjort allt det praktiska. så självklart hade jag hjälpt hunden med. (även om jag är rädd.)
Det tror jag säkert för du är så snäll.
Skicka en kommentar